Ansvar, respekt och gemenskap

är ledorden för Katarina Olofsson som firar 30 år med Jujutsu

Katarina Olofsson. Foto House of Samurai

 

Efter trettio år är huvudinstruktör Katarina Olofsson den högst graderade kvinnan, 9 Dan, inom Hoku Shin Ko Ryu Jujutsu och innehar hederstiteln Hanshi, som betyder stormästare.

Katarina föddes 1950 men började med jujutsu först som vuxen, i mitten av 80-talet.
– Husmorsgymnastik var inget för mig, så jag drog med mig dottern som ursäkt för att börja, berättar hon. Ganska snart behövde klubben hjälp och Katarina fick börja hålla lektioner trots att hon inte hade tränat särskilt länge själv.
– Hade någon sagt att jag skulle bli huvudinstruktör när jag började så hade jag aldrig trott det. Egentligen ville jag inte stå där framme och prata, men eleverna hade ju betalat terminsavgift och förväntade sig att få något för sina pengar. Jag var vuxen och fick ta ansvaret.

 

Och ansvar tog hon. Utan erfarenhet av att driva förening gav hon sig i kast med såväl lektioner som medlemsadministration och ekonomi.
– Om ingen ställer upp så finns det ingen klubb. Allting handlar om planering, ordning och reda, säger hon bestämt.

Trots att Katarina Olofsson fortfarande ”är” Höganäs jujutsuklubb har hon på senare tid börjat portionera ut ansvar och uppgifter på fler personer. Sju ideellt verksamma instruktörer och en webmaster har hon numera till sin hjälp och inte minst maken, Lars-Olof Olofsson, som är klubbens kassör sedan sexton år tillbaka.
– Han tog över den biten för husfridens skull, ler hon. – Ekonomi var inte min grej.

 

Äter, sover, andas jujutsu

Som totalt uppslukad av sporten och med en klubb att sköta har Katarina under åren lagt ett oändligt antal timmar i jujutsuns namn. Hon har svårt att uppskatta hur många men fortfarande kan det röra sig om sju timmar lektioner plus eventuella läger, resor och en del pappersarbete – varje vecka.
– Ett tag tränade jag dagligen, även hemma. Ibland på egen hand och ibland med en partner. Men jag räknar inte.

 

Elever växer upp och återkommer

Med ett genomsnittligt medlemsantal på cirka 90 personer per termin är det många i Kullabygden som passerat genom klubben under årens lopp.
– De håller på i några år och sen kommer kanske annat emellan, men en del återkommer efter ett tag. Idag tränar vi barn och barnbarn till några av våra första elever och just nu har vi till och med en familj med tre generationer – barn, mamma och mormor, säger Katarina. Hon berättar stolt om elever med koncentrationsproblem som efter en tid i klubben blivit mer fokuserade och fått bättre koordination och om osäkra elever som vuxit, vågat ta mer plats och stå upp för sig själva.
– Och så har vi föräldrar som kommit till mig och tackat för att vi lärt deras barn att buga. Det har de inte lyckats med hemma.

 

”Han har lärt mig allt”

Trots att Katarina Olofsson tränat i bland annat Japan, Indien, England, Lettland och Tyskland, och mött ett stort antal högt graderade instruktörer så lyser en person klarare än någon annan.
– Soke Jan-Erik Karlsson har lärt mig allt jag kan inom jujutsu. Precis allting, säger hon. Jan-Erik Karlsson med titeln Soke är grundare av stilen Hoku Shin Ko Ryu och driver Svenska Jujutsuskolan i Lund. Han är graderad 10 Dan och är vid dryga sjuttio års ålder varav över fyrtio inom sporten fortfarande aktiv i allra högsta grad.
– Ett par gånger per termin är han gästinstruktör hos oss i Höganäs och det är också han som håller i graderingarna, berättar Katarina.

 

Brinner särskilt för kvinnoträning

Idag erbjuder klubben två barngrupper och tre vuxengrupper. Man får börja träna från det år man fyller sju och någon övre gräns finns inte. Alla grupperna är en mix av åldrar och kön, utom en – hösten 2010 startade Katarina en träningsgrupp för bara kvinnor.
– Det var några mammor som suttit på bänken en period och tittat på när barnen tränade, så jag frågade om de ville lära sig självförsvar, berättar Katarina. Det blev starten på en livaktig grupp som idag har fler medlemmar än någonsin.
– Andra klubbar har sneglat på oss och försökt kopiera men det är bara vi som kört konceptet så här länge utan avbrott.

 

Katarina betonar att könsuppdelningen inte har något med diskriminering att göra.
– Det är inte konstigare än att det finns damlag i ishockey. Kvinnor har mindre muskelmassa och behöver lära sig teknikerna till fullo för att klara ett angrepp. Män klarar sig ofta bättre i och med att de är större och starkare. Hon fortsätter:
– En del av tjejerna väljer att träna extra i den könsblandade gruppen ibland, men självklart måste vi ha respekt för att alla kan ha saker i bagaget som gör att man kanske inte är bekväm med att bli fysisk med en man på mattan. I höstas höll hon en specialkurs för utsatta kvinnor i samarbete med socialförvaltningen i Höganäs.
– Alla kvinnor borde lära sig självförsvar. Tyvärr är det inte alltid de som behöver det mest som kommer hit.

 

Lyckorus, utvecklande möten och god stämning

På frågan om vad jujutsun gett henne under dessa trettio år och ännu ger har Katarina mycket att berätta. Ett stort nätverk, möten med intressanta människor från olika länder och att se elever utvecklas är exempel hon tar fram.
– Men framför allt utsöndras endorfiner – kroppens må-bra-hormon av att träna jujutsu, liksom av all träning naturligtvis. Jag kan vara dödstrött när jag kommer till dojon men jättepigg när jag går därifrån, säger Katarina. Hon vittnar också om den goda stämningen i Höganäs Jujutsuklubb och om relationen med Svenska Jujutsuskolan i Lund.
– Min uppgift som huvudinstruktör är att sätta tonen. Vi ska ta hand om eleverna och se till att de utvecklas i en hänsynsfull och respektfull anda. Det är sunt förnuft och där tycker jag att vi har lyckats väldigt bra.
– Det händer att bekanta till mig frågar varför jag fortfarande håller på med jujutsu. Vad i hela friden skulle jag annars göra?

 

Text: Pernilla Ringström  Foto: House of Samurai